Erfarenheter av diskriminering

Projektet Din Rätt samlade in många anonyma erfarenheter av diskriminering i samband med psykisk ohälsa, bland annat via sin kostnadsfria rådgivning och via en sida som tog emot privatpersoners egna historier. Några av de sistnämnda kan du läsa här.

Philip

Vart borde du vända dig, om du känner dig diskriminerad på din arbetsplats?

Maria

Att ta stöd av andra, som har varit med om samma upplevelse och förstår ens situation, kan ha en enorm betydelse.

Lena

Om vikten av att få större förståelse för sig själv genom sin diagnos, och sluta be om ursäkt för sig själv.

Martina

Hitta någon som lyssnar på dig med öppet sinne utan att döma.

Maria

Trots att det kanske innebär att folk uppfattar en negativt, kan det kännas som det enda rätta att välja att vara öppen med sin historia och psykiska ohälsa.

Johan

Om du känner dig illa behandlad av någon inom till exempel sjukvården, borde du be om en ny kontakt.

Martina

Ta hand om din ork och prioritera det som är allra viktigast för att du ska orka ta dig framåt.

Inskickade berättelser

Mellan 2014 och 2017 fick Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa in skriftliga berättelser om upplevd diskriminering. Läs exempel på hur de såg ut här.

Fler berättelser

Om du vill ta del av fler berättelser hittar du dem om du istället väljer ingången ”Jag möter personer med psykisk ohälsa i mitt arbete” eller ”Jag har ett arbete där jag kan påverka struktur eller organisation.

Arbetsliv

Efter att ha varit sjukskriven för depression kom jag tillbaka till arbetet och började jobba som vanligt. Det gick bra och var kul, jag var back in the game. Min närmaste chef frågade mig efter ett tag om jag ville bli befordrad. Självklart ville jag det! Men sedan när det skulle förankras hos styrelsen hade de sagt nej. De tyckte att jag, eftersom jag blivit sjukskriven, hade bevisat mig vara bräcklig.

Ekonomi

Så länge jag har haft med Försäkringskassan att göra har de varit svåra att få tag på. Ofta ringer man och så svarar bara ingen. Får man till slut tag på någon säger de att de ska återkomma, men gör sen inte det. En gång har jag blivit kallad ”lilla Anna”. En annan gång hånats för att jag behöver göra listor. Men jag har fått stöd av min socialsekreterare. Det känns bra. Då håller jag mig lättare lugn och behåller orken. Utan henne vet jag inte hur jag hade stått ut med stressen av att inte veta om jag kommer ha pengar till mat för dagen.

Fritid och socialt

Ibland får jag panikångestattacker. Om det händer i offentliga miljöer är det extra obehagligt. Som när jag står vid kassan i en mataffär. Då gör personalen miner till varandra, eller uttrycker aggression mot mig. Ibland på gatan har jag blivit skrattat åt eller blivit kallad hemska saker. Det är så svårt att resa sig från ångesten, när man förstår att andra tycker att den gör mig till en lägre stående varelse.

Psykiatri

Min diagnos är bipolaritet, men jag lever även med utmattning. Flera gånger har jag haft bra psykiatriker, men sen remitterades jag av oförklarlig anledning till långt ifrån där jag bor. Det ger mig djup ångest att resa dit, för jag har social förbi. Ibland låter jag bara bli att åka dit, för att jag inte orkar. Men på sistone har jag fått stöd av personligt ombud. När de började vara med på besök med både vården och Försäkringskassan förändrades mycket. Försäkringskassan som hade tänkt utförsäkra mig ändrade sig plötsligt. I mötena med min doktor fick jag ny, bra medicin. Och jag fick hjälp att remitteras till en psykiatriker som låg geografiskt mycket närmare mig. Utan stödet från personligt ombud vet jag inte hur mitt liv skulle sett ut idag.

Socialtjänst

Gång på gång måste jag kämpa för att få behålla mitt boendestöd. Mitt behov är hela tiden detsamma, så varför måste jag gång på gång leva i ovisshet och påminna om mina varaktiga behov? Flera gånger har jag fått klaga hos tillsynsmyndigheter, Inspektionen för Vård och Omsorg, Socialstyrelsen... Varje gång har kommunen fått kritik, och jag har fått behålla boendestödet. Men jag hinner inte leva mitt liv och göra det bättre om jag alltid ska behöva slåss för det stöd jag behöver för det.

Utbildning

I samband med att jag börjar studera vård på Komvux blev jag ombedd att fylla i en blankett hos studievägledaren om ifall jag hade en funktionsnedsättning. Men när jag berättade att jag hade Aspergers fick jag mest kritik och inget egentligt stöd. Istället fick jag höra, av just studievägledaren, att jag inte skulle klara av kurser som jag var intresserad av. När jag invände mot det tog rektorn själv kontakt med mig på telefon och sa att jag inte skulle klara dem. Att jag inte skulle komma in på den kursen, fast jag hade betyg som borde räcka. Jag fick också höra att jag inte var lämplig för att jobba i vården, men varför det skulle vara så fick jag ingen förklaring till. Jag blev också uppmanad att skicka in ett läkarintyg för att bevisa att jag skulle kunna praktisera i psykiatrin. Min läkare var den som informerade mig om att skolan inte fick göra så.